Pekande par är den första tekniken som får två enheter att tala med varandra, och de rensar kandidater som ingen skanning av en enda enhet någonsin skulle röra. Idén är enkel: om en siffra är fångad på en linje inuti en ruta är den förbjuden i resten av den linjen.
Ta en ruta och en siffra som fortfarande saknas i den. Titta på varje cell i rutan där siffran fortfarande är en kandidat. Om alla ligger i samma rad, då landar siffran i den raden, vilken cell som än till sist tar den. Rutan måste innehålla siffran någonstans, så radens andel av siffran är förbrukad inuti rutan, och siffran kan strykas från radens celler i de två andra rutorna.
Två sådana celler bildar ett pekande par, tre bildar en pekande trippel, och logiken är identisk. Detsamma gäller kolumner.
| Pekande par | Ruta-linje-reduktion | |
|---|---|---|
| Siffran är begränsad till | en linje inuti en ruta | en ruta inuti en linje |
| Du stryker från | resten av den raden eller kolumnen | resten av den rutan |
| Riktning | rutan pekar utåt längs linjen | linjen reducerar rutan |
| Rensade celler | upp till sex, i två andra rutor | upp till sex, i samma ruta |
Båda kallas låsta kandidater, och de är värda att lära sig som ett par eftersom du skannar efter dem i motsatta riktningar.
Se på 1:orna i ruta 6.
Ruta 6 behöver en 1:a, och de enda celler som återstår för den är D7 och D8, båda i rad D. Så 1:an i rad D finns inuti ruta 6, och D4 och D5 i ruta 5 förlorar sin 1.
De två cellerna behöver inte ligga bredvid varandra, och de kan ha gott om andra kandidater. Allt som spelar roll är att ingen tredje cell i rutan kan ta en 1:a.
Pekande par börjar spela roll kring Medel klassisk sudoku och är nödvändiga från Svår och uppåt, i både klassisk och killer. De är också den mentala vanan bakom de flesta avancerade mönster: hitta var en siffra inte kan stå, så berättar rutnätet resten.